En del kanske undrar över ordet "kulturtant", varför den här sajten bildades och varför i hela friden den ska behövas…Jag ska försöka ge lite synpunkter. (Och ordet och syftet kan givetvis diskuteras. Jag lägger bara in min mening i det.)
"Kulturtant" har alltid (tror jag) använts nedsättande för alla dessa kvinnor (mestadels) som besöker kulturevenemang, driver studiecirklar, språkcaféer, står upp för kultur, jämlikhet och demokrati. Schablonen har försett henne med volangkjolar och stora halsband, Marimekko-textil och  kläder med färgrik etno-palett. (Vad som nu är föraktligt med det, men när det gäller synen på kvinnor kan praktiskt taget allt bli löjligt och nedsättande.)

Själv gled jag in i rollen som kulturtant i rulltrappan till andra våningen på bokmässan förra året. Det var trångt, livligt och en ljudnivå som nog överskred även de mest frikostiga gränsvärden, där mikrofonförsedda föreläsare i alla montrar försökte göra sig hörda. Bakom mig hörde jag en föreläsare (jag minns inte vilken) som roande och engagerat pratade om motståndet mot "kulturtanter" och deras attribut, volangkjolar och fredssträvanden, vernissagebesök och jämlikhet. Och förlöjligandet från högerpopulistiskt håll.
Medan jag skrattade högt för mig själv där i rulltrappan när den sakta förde mig uppåt slätade jag till volangkjolen (nej, jag hade manchesterjeans, men i tanken) och bestämde mig: kulturtant var ordet. Kulturtant fick det bli!  (Och en sajt på iFokus, blev det konkreta uttrycket.)

Sedan dess har jag läst och lärt. Alla kan vara Kulturtanter, ung som gammal, som Mattias eller tonåringarna i Emil Jensens lysande kåseri. Oftast är hon en hon. Och en "jävligt stark figur".

"Utan kulturtanter – inga studiecirklar på bibliotek som kan vara livsavgörande rörande ämnen som jämlikhet, normer, mångfald och fred. Fundamenten för medmänsklighet.   

Utan kulturtanter – ingen livsviktig folkbildning, den bästa medicinen mot fake news och inbillning. 

Utan kulturtanter – ett öde ökenland för likgiltighetens sand att breda ut sig i.

Utan kulturtanter – ingen sann demokrati.

Därför älskar jag kulturtanter. I nöd och lust. I ur och skur.

Älska är ett starkt ord, men kulturtanten är en jävligt stark figur." (citatkälla)

.

Vi ska inte låta likgiltighetens sand breda ut sig. Vi ska höja våra röster, inte i hat och hot, men i kärlek och värme, för de grundläggande värdena, de som gör oss till människor. Som ringar på vattnet och droppen som urholkar stenen.

Vi alla som står upp för jämställdhet, demokrati och lika villkor, är alla kulturtanter.
Pussyhat-rörelsen måste jag ta upp. Den är ett bra exempel med sina rosa mössor som blev en symbol för lika rättigheter och protest mot den nya amerikanske presidentens uttalanden om bl.a. kvinnor.
Så blev  textil ännu en gång ett protestmaterial och en hantverkad kraft i en rosa rörelse över hela världen.

Humor och värme är den bästa protesten. Den tar udden av hatet och galenskapen. (Men stickorna har uddar, så var försiktig.)